Love my hair!

Har precis fått håret fixat av fina Tove på The Hair Bar i Mood gallerian! :) Nu är jag skitsnygg i håret till Blogg Awards, i love it!

IMG_6340.JPG


Brunch

Sitter på söder med lilla familjen och äter brunch. Fan vad jag älskar söder. Det är underbart! Vill aldrig flytta härifrån. Har beställt en varsin grönsakspaj så vi tänkte sitta här ett tag innan stressen börjar. Jag ska åka och fixa håret, (få de stylat) sola, osv osv. Och sen är det ju blogg awards! Taggad! :) Vi hörs via Mobilblogg under dagen då jag inte kommer hinna sitta vid datorn.

Puss

IMG_6335.JPG



Det här är jag.

Hittade en gammal bild på hur min kropp såg ut ca 2 månader efter förlossningen. Jag minns hur jag brukade stå och försöka få mig att se så smal ut på alla bilder, men sen kom jag ihåg att det är inte så jag såg ut. Så jag tog en bild helt avslappnad i spegeln för att komma ihåg hur jag såg ut utan att posera och försöka se smal ut, så jag kunde jämföra hur jag såg ut sen efter träning m.m. Och nu såhär 4 månader efter bilden är tagen så hittade jag den.

Såhär såg jag ut helt avslappnad. Jag la upp bilder på hur min kropp såg ut då, men då stod jag och poserade och såg hur smal ut som helst men egentligen var jag ju normal. Minns hur dåligt jag mådde över min kropp, och alla tyckte det var så fel att må dåligt över sin kropp när man var normal, fast jag har alltid varit väldigt smal, och även om jag var normal så var det inte den kroppen jag är van vid. Jag fick ju inte på några av mina kläder, alla skjortor gick inte att knäppa, tröjor var för korta, alla mina jeans fick jag inte på över låren ens.

Jag minns att jag åt väldigt lite, promenerade typ 3 timmar / dag för att få tillbaka min gamla kropp. Jag glömde bort att kroppen oftast jobbar av sig självt och att man måste låta det ta sin tid. Det ända jag tänkte på var att få tillbaka min kropp så fort som möjligt.

Fast egentligen, så handlade ju allt bara om mig själv. Jag skiter i om någon är normal, större eller smal. Det är inte min ensak, alla har olika kroppstyper. (Så borde alla tänka.) Men det jag tänkte på var att jag ville se ut som mig själv. Jag har alltid varit väldigt smal, när jag var större så såg jag inte ut som mig själv, jag kände mig inte som mig själv. Men det är ju ganska vanligt när man går upp i vikt snabbt eller hur..? Vissa trivs, vissa inte.

Men idag kan jag iallafall säga att jag inte håller på med några dieter. Jag äter pizza, donken, potatis,ris pasta osv. Jag äter godis och jag är inte rädd för det. Jag äter vad jag vill. Och vet ni? Jag är jättesmal ändå. Ville bara få ut det ur folks huvuden, att jag inte “bantade” och åt lite för att jag ville se ut som ett visst ideal, eller liknande. Jag “bantade” och tränade för att se ut som mig själv, få på mina kläder och känna mig som JAG igen. Nu går jag inte upp ett gram även fast jag äter som fan. Och vet ni varför? För jag är byggd såhär, så nu kan folk sluta skriva att jag är “för smal” eller måste börja äta som vissa ibland tror att dom kan skriva ut hur hej vilt som helst.

För det är såhär jag är byggd. När jag var större var det en period i mitt liv. Det var inte JAG. Och såhär ser jag ut, och hade nog kommit tillbaka till denna kropp igen även om jag inte “bantat” / tränat som jag gjort. Eftersom att det är gener.. Jag är byggd såhär.

Men ändå, ville bara få ut att jag inte bantar eller tränar eller håller på med sånt längre, och slutade med det en kort period efter bilden togs. Jag är byggd såhär så sluta snacka om dålig förebild hit och dit, alla som läst min blogg vet att jag alltid sett ut såhär. Så det handlar inte om att jag blivit påverkad av ett ideal eller liknande. Så störande att bara för att man är smal så ska man höra hur dålig förebild man är, hur man svälter sig själv m.m.. bullshit.

Större människor/tränade människor är med accepterade än smala människor tycker jag. Är man smal och tar en bild i spegeln är man slampa. Är man tränad så visar man sina bra resultat. Är man större så är man modig.

IMG_6280.JPG


Usch, vilken hemsk människa!

Usch.. Gick in på en tråd igår kväll innan jag somnade (somnade förövrigt jättetidigt igår kväll, typ 19.00, därför jag inte bloggade mer på kvällen.) iallafall så läste jag runt lite random på olika trådar och såg den här tråden där en MAMMA till en 20årig son sitter och skriver ut skit om hans flickvän, hur tjock och ful hon är, att hon verkligen inte vill ha barnbarn från henne.

Alltså det är ju helt sjukt, jag trodde först det var ett skämt men sen när jag såg svaren till henne och hennes svar på dom, så förstod jag att det inte var ett skämt.. Är helt chockad. Finns det verkligen människor som tänker som henne? Är liksom vikten och utseendet ALLT?

Hennes son verkar iallafall jävligt smart som fattar att man blir kär i en insida och inte utsidan. Undra vem han lärde sig det utav med tanke på hur mamman “resonerar..”

Förresten, kolla hur vissa har svarat också.. “Oj, stackars dig. Hoppas det löser sig!” Jag blir ju rent utav lack. “Hoppas det löser sig” (?!) Löser SIG VAD? Att han förmodligen hittat världens finaste tjej som han verkar oerhört lycklig med? Hur kan ens en MAMMA skriva så om en annan person, som skulle kunna vara hennes egna barn?

Hellre en fin insida och ful utsida en tvärtom. Sen låter det ju mest som mamman kanske är “avundsjuk” och är orolig att sin son ska flytta hemifrån och “lämna” henne lite, liksom ta steget utanför mammas “territorium.”

Vad tycker ni om det här..?

vilket_skamt_pinsam_brudLäs mer här.. http://www.familjeliv.se/forum/thread/72392325-min-sons-flickvan-ar-ful-hjalp/3